Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Medeltiden
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle. Kröningsdräkten bestod av en tröja (thorax),
en kort kjortel med vida ärmar (dalmatika), en trång
fotsid rock med trånga ärmar (subtile) och
kröningsmanteln, som hängdes över axlarne och fastades
över bröstet.
Under det kronan påsattes, spiran och äpplet
överlämnades samt påklädningen skedde, lästes böner,
varefter konungen gjorde sin ed att försvara kyrkans
rättigheter. Vid ceremoniens slut sjöngo de andlige
Te Deutn laudamus och församlingen instämde i
Kyrie Eleeson.
Bruket att ropa: »Nu är N. N. krönt till Sveriges
etc. konung, han och ingen annan», uppgives av en
äldre forskare härleda sig ända från Erik Segersäll,
vilken gjorde tronen odelbar sedan samregenternas
oroliga tidevarv var förbi.
Smörjandet samt nyckeln och svärdet anses höra
till medeltidens slut.
Sedan den kristna kröningen ursprungligen
ansetts såsom en vacker religiös plägsed, började man
småningom inse, att katolska kyrkan hade en annan
mening om saken. Den inbillade menigheten, att
kröningen var av högsta vikt och nödvändighet, att
konungens person därigenom blev helgad, att icke
folkets val utan Gud genom prästerna meddelade
honom kungliga rättigheter; och det var sålunda
genom en ursprungligen likgiltig ceremoni, som
konungamakten med Guds nåde uppkom. Detta att
göra konungens person helig fann sitt uttryck i
Tälje beslut 1279, däri stadgas, att den som
förolämpade en av kyrkan krönt konungs person skulle
uteslutas från församlingens gemenskap. Denna
författning, säger vår allvarlige Lagerbring, hade utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
