Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Medeltiden
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
134 SVENSKA FOLKET
men att taga med någon beryktad kvinna kostade
en tunna öl.
För att så mycket som möjligt hindra
blodsutgjutelse förbjöds att medföra vapen.
Att skomakarne varit starka i drickning synes
framgå av deras skråordning, vilken ej upptager några
bestämmelser om överlastning, som däremot flere
andra skrån göra.
När gesällerna höllo drickning, vilket endast fick
ske på föreskriven tid, skulle två verkmästare vara
närvarande. Om våra gesällordningar eller hantverksbruk
hava vi inga skriftliga underrättelser från
medeltiden, utan först längre fram.
Detta om skomakarnas enskilda förhållanden och
deras sinsemellan. Men att de även kunde vara
ond-sinta mot den köpande allmänheten får man en liten
vink om i en paragraf, tillkommen i slutet av
tidevarvet, då bildningen började stiga. Den lyder så:
»Kommer någon god man eller god kvinna, god
sven eller jungfru eller deras skäliga bud till någon
i ämbetet och vill sko köpa, då skall honom eller
henne ej svaras utan väl och beskedligt varken av
husbonde eller gesäll, vilken annat gör, och om två
vittnen finnas, böte ett pund vax.»
Från skomakarne till de andra hantverkarne äro
stegen icke många och vi kunna därför omskåda i
en hastig vändning deras små egenheter och vanor,
sådana de visa sig i skråordningarne, vilka eljest
äro rätt lika.
Smederna äro högfärdiga av sitt yrke, de ha
lärt det av gudarne och deras yrke är det svåraste
på jorden. De fira fester två gånger om året, i
fastan, om valborgsmässan (1 maj), då de hålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
