Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Medeltiden
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
. MEDELTIDEN 147
KAP. 7.
Bönder. Fiskare.
Att medeltidens bonde icke hade glada dagar,
det veta vi nogsamt av historien om Engelbrekt.
Bonden hade förlorat rättigheten att bära vapen;
riddare, präster, tyska köpmän, alla gjorde vad de
kunde för att utarma honom; trettonhundratalet går
in med pest, missväxt, boskapssjuka, stränga vintrar.
År 1313 uteslötos från nattvarden alla de, som icke
betalt tionde, oaktat hungersnöden rasade; och den
rasade i hela Europa, så att man i England icke
vågade gå ut ensam för att ej bli uppäten, och
icke ens de hängda fingo kallna i galgen. Nöden
var så stor på vissa trakter, att icke ens biskoparne
hade råd att resa på visitationer. Kronoutskylderna
pantbelånades. Så kommer digerdöden och rycker
bort en god del av befolkningen, varigenom hela
socknar ligga öde, och det händer att man än i dag hittar
spår av kyrkor i djupa urskogen; ödeshemman
tillföllo kronan, kyrkan eller enskilda, varigenom jorden
kom på några få händer. Men redan före
digerdöden hade man börjat övergiva hemman, emedan
de ej kunde utgöra skatterna, varför konung Magnus
måste återkalla jordbrukarne och giva dem
skattefrihet på sex år. Men stormännen ledo ingen nöd:
de foro fram som våldsverkare; Bo Jonsson Grip
lämnade efter sig ;115,000 lod silver i sitt bo och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
