- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 7. Svenska folket. Del 1 /
262

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltiden - Människorna och levnadssättet. - Kap. 14. Nöjen, fester och högtidligheter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

262 SVENSKA FOLKET

Omkostnaderna motsvarade sålunda vad det stora

herregodset Vittskövle 26

Giftermålets gång var i allmänhet följande.
Flickan var myndig vid tolv år; förlovningarne voro

icke långa, högst ett år;
fästmannens eller fästmöns

i brudbänken, varpå giftomannen fullbordade gifter-

målet med följande tal:
och husfru, till halv säng
till var tredje penning I
ören och till all den rätt,

år senare betalades med.

bröllopet hölls antingen i
hem; fästmön fördes upp

»Jag gifter dig till heder
till lås och nycklar och
ägen och äga fån i
lös-som Sveriges lag är och

den helge konung Erik gav, i namn faders, sons
och den helige andes!» Detta var giftermålet; därpå
följde vigseln i kyrkan, dit man red eller åkte; då
brudparet stannat utanför kyrkan gick prästen emot
dem, läste välsignelsen över ringen och bestänkte
paret med vigvatten. Sedan sätta prästen och
brudgummen tillsamman ringen först på brudens tumme,
sedan på pekfingret och sist på långfingret av hennes
högra hand. Efter en bön och Fader vår hölls ett nytt
tal. Därpå fördes paret i kyrkan under sång och
bön; varpå hölls mässa, då brudparet föll på knä
under pellen. Efter förmaningarne beröktes paret
och sista bönerna lästes. Brudkrona eller krans fick
begagnas av dem, som hade gott rykte. Ringen, av
guld, var icke slät, utan ofta prydd med en sten.
Därpå stod bröllopskalaset, och morgonen efter
natten gavs morgongåvan.

Begravningarne kunde också vara både lysande
och kostsamma, och att sorgen dränktes i både vin
och mat framgår av de räkenskaper, som finnas kvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:27:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svfolk1/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free