Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Medeltiden
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MEDELTIDEN 275
eller ock
Trippi laridey, laridey, laridey,
Drinche laridey, Dum, Dum, Das,
Trippi lari Dum, Dum, Das!
Fackeldansen, som redan på 1300-talet var
bruklig i Frankrike och kommit in i Sverige under
medeltiden, begagnades hela århundradena igenom
såsom bröllopsdans hos adeln och de kungliga och
dansades ännu på Carl XV:s kröning. Utom (en
melodi, som av Bellman användes till »Movitz
valthornet proberar» och sedan blivit slagdänga (Känner du
bakelse-Jeana) äga vi icke någon äldre uppteckning.
Folket dansade till säckpipa och sång. Att
hänföra nyligen upptecknade danslekar till medeltiden,
våga vi ej på forskningens nuvarande ståndpunkt.
Rydqvist vill härleda några danslekar från romerska
karnevalsupptåg. Ringdansen synes, efter de
avbildningar vi äga kvar, hava varit bland de äldsta.
Medeltidens musikaliska instrument voro
följande:
Q i ga n (tyska Oeige), ett stränginstrument som
trakterades med stråke, hade ursprungligen lutans,
men sedan fiolens äldre form (se vinjetten) samt tre
strängar, ljudhål och stall; bottnen var välvd ’och
skiftade i utseende. Med fjortonhundratalet
förfärdigades den av olika storlekar med olika tonhöjd,
så att de kunde utgöra en kvartett, och de fyra
instrumentens lösa strängar hade detta omfång:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
