Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Medeltiden
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MEDELTIDEN 277
greppen skedde genom tryckning på åtta knappar,
och den trakterades med stråke.
Pipan var ett trärör med en tunga, som satte
luftpelaren i rörelse. Hade tre hål för fingrarne, ett
bak och två fram utan klaffar; spelades med en hand,
under det spelmannen med den andra oftast skötte
en liten trumma. Omfånget var två och en fjärdedels
oktav. Vid lägre toner modererades blåsningen, vid
stigande ansträngdes den. Omfånget uttryckes så:
De större städerna höllo sig en särskild pipare
på stat och lön, troligen för att blåsa i vård eller
tjänstgöra vid avrättningar, processioner och fester.
Senare tillkom trumslagare.
Flöjten hade åtta hål utan klaffar och blåstes
som nu på tvären (å travers); förekom i tre
tonhöjder. Den högsta hade omfånget:
Skalmejan, ett rakt rör med embouchure som
vår klarinett, hade nio hål, sju fram och två vid sidan.
Omfång:
Säckpipan, ett urgammalt instrument, känt av
assyrier och hebréer, uppgives av Olaus Magni hava
varit särskilt begagnat av herdar för att hålla djuren
muntra; synes också hålla sig längst hos herdefolk,
såsom skottar, schweizare och tyrolare. En lädersäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
