Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Medeltiden
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDELTIDEN 281
Konungen tänker med sig:
Blanzeflor hon gör mig svik;
han bad en sven så hemmelig:
’Kalla Blanzeflor hit till mig’.
Svennen gjorde som han bad,
gick sig dädan genast å stad . . .
Då han dem sovande ligga såg,
han tänkte det var jungfrur två;
ty att han hade ej skägg på sig,
den vänaste jungfru då var han lik.
Då han såg dem sova så sötelig,
han gick dädan så skötelik (hastelig)
till det härbärge kungen i låg.
’I mina dagar jag aldrig såg,
sådan hjärtelig kär amur
som Klares haver och Blanzeflor;
De ligga och sova så sötelig,
i annars arm var ligger sig,
att man tycker illt att väcka dem
eller göra någon onåd åt dem.’
Men kungen är av annan mening och infinner sig
på platsen: det blir en brytning och så lagas det! Som
man ser var man icke besvärad av rimnöd, när man
rimmade dem med dem och fra med fra.
De svenska folkvisornas öde har varit att först
under långa tider ringaktas och sedan återupptäckas
och överskattas. När man nu med lugn och oväld
går igenom den Geijer-Afzelianska normalsamlingen,
upptäcker man lätt, att största delen av visorna äro
utlänningar och att dessa äro delvis obetydliga, evigt
återkommande till huvudmotivet: förhållanden mellan
könen, tillåtna och otillåtna. Kommer man så från
dessa vackra poem till bokens slut, hittar man några
äkta juveler, och man finner med glädje att de äro
svenska. Bland de bästa sätta vi Qottlandsvisan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
