Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Medeltiden
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MEDELTIDEN 333
I städerna dömde rådstuga och konungens fogat.
Om gårdsrätter se Människorna och levnadssättet,
kap. 3.
»En häradshövding hade lov att erkänna sin
okunnighet på tinget, utan att sådant räknades honom
varken till skam eller last. En sådan invändning
hos domaren var ett laga skäl till uppskov i saken,
på det, säger lagen, han måtte hava tid att hugsa
sig om till nästa ting.»
»Liksom domaren kunde skjuta saken ifrån sig
i brist på lagvett, kunde ock nämnden göra sin
vitulös ed, att de ej förstodo om den anklagade var
skyldig eller ej, det är om de borde fria eller fälla.
I detta fall gick saken, likasom i det förra, till
överdomstolen att där rannsakas och sedan dömas.»
»Ed gjordes med finger å bok, som var den
Heliga Skrift, samt helgonens avlevor i hand, och
man svor vid Gud, S. Erik och jungfru Maria.»
Lagarnes anda var i allmänhet och dömd från
vår synpunkt ganska ädel. Nidingsverk och tjuvnad
ansågos vara de värsta förseelser. Dråp kunde
försonas med böter eller förlikning; mellan dråp och
vårt mord var skillnaden mindre än nu. Dubbelt
hor och blodskam belades ej överallt med dödsstraff.
Vissa sedliga förbrytelser föllo under andlig
dom-värjo.
Straffen. Hängas i galge var vanligt för
mord-brännare och tjuvar.
Brännas å båle gällde för den, som förgjorde
folk, brände by och bonde eller begick tidelag.
Stenas var i synnerhet kvinnostraff; därmed
straffades hustru, som drap sin man med vilja, moder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
