Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 1500-talet
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
allmogen att med eftertryck yttra sitt missnöje med
det nya personliga styrelsesättet, som ingrep i dess
gamla fri- och rättigheter. Att formerna voro råa
kan icke väcka vår förvåning, då man ser råhet på
alla andra håll, och bondens eget liv och
levnadssätt stod ännu till stor del kvar på medeltidens
ståndpunkt. Van genom de långa inhemska krigen att
gå med vapen och alltid vara färdig till hugg,
avgör han ännu helst sina småstrider med spjut eller
yxa, och anlitar icke gärna domstol, ty han vet att
till och med falskmyntare kunna komma från straff
med böter. Men under alla dessa från domstolarne
bevarade berättelser om dråp och såramål, framlyser
som motiv nästan alltid en ytterlig känslighet för
skymf, personlig eller rörande släkten, vilken icke
anser att en förolämpning kan med böter försonas,
utan blott genom personlig hämnd, den gamla
släkthämnden. Huru långt denna känslighet kunde sträcka
sig belyses av ett domsprotokoll från Västergötland,
varav till och med framgår att den förorättade tar
sig så nära den angripna hedern hos en löskvinna,
med vilken han har förbindelse, att han begår dråp.
Förloppet är ganska livligt skildrat. Lasse
Andersson i Torp har bjudit främmande till sin gård. Dit
kommer först Anbjörn i Backa och välkomnas i
stugan. Då det led mot aftonen, kom en dräng vid
namn Jöns Laurisson dit, som också var bjuden.
Bonden tog emot honom utanför stugan och bjöd
honom stiga in, men Jöns svarade: låt mig få öl
härut. Bonden satte honom på en bänk utmed
stugu-väggen, hämtade honom ut ett stop öl och satte
sig hos honom; och Jöns visste icke vem som var
inne i stugan. Då de setat en kort stund, kom An-
27. - Strindberg, Svenska Folket. L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
