Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- 1500-talet
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
470 SVENSKA FOLKET
Till det svåra artilleriets framskaffande hörde
trenne slags hävtyg: handvindare, vaser (faskiner)
och skeppsbryggor.
Vagnborgar voro fältvagnar inrättade med flera
rum till förvaring av krut, lod, livsmedel och andra
krigsförnödenheter och brukades, när behovet
påkallade, till förskansningar.
Vid simning över strömmar och vattengravar
brukades läderblåsor såsom simgördlar.
Härens uppställning.
Rytteriet. Ett regemente av ryttare kallades
fana. Erik XIV fastställde dess numerär till 300,
oberäknade ryttmästaren, kvartermästarne och
pro-fossen. Fanan indelades i 5 kvarter å 60 och vart
kvarter i 4 rotar å 15 ryttare.
Vid en fanas uppställning i slaktordning togos
4 kvarter, varav först bildades en avlång fyrkant
innehållande 15 rotar och lika många led; den roten,
som blev över, tjänte till att efter behag öka antalet
av rotarne eller leden.
Det återstående eller femte kvarteret, vilket
utgjordes av dem, som icke voro väl beväpnade, samt
alla drängar, togs till den så kallade förlorade hopen,
vilken brukades till schermutzel och kunskapers
inhämtande.
Ryttmästaren skulle öva sina ryttare i
slaktordning och lära dem hantera vapen och skjuta till
måls; men »för ingen del hädanefter, som hittills
skett, sysselsätta dem med den onyttiga övningen att
bullra alla tillika i vädret (?)». De skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
