- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 8. Svenska folket. Del 2 /
28

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 2. Fången och Skogsmannen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

28 SVENSKA FOLKET

betslet, men drog på samma gång sin kniv. »Drager
du kniv för min skuld? sade Gise, eller ästu vreder?»
Den fridlöse svarade: »rätt som du vill». Då sprang
Gise av sin häst sägande: »jag vill inte längre av
dig tigga liv, ty du har gjort narr av mig allan
dagen.» Den fridlöse spottade åt honom och sade:
tvy dig vare!

Nu får saken en annan vändning, ty när Gise
slår ner Per Börgesson, så vaknar släktkänslan hos
brödren Hans, så att denne börjar anfalla Gise på
baken. Då slipper den fallne fridlöse upp och
springer till stugan för att hämta vapen. Samtidigt
rusar brödren på länsmannen för att taga hans bössa,
vilket misslyckas, varpå han skyndar in i stugan efter
en yxa. Då upptages striden mellan Gise och Olaus,
som slutar med att Gise slog ner Olaus med sin
bössa. Under tiden har den fridlöse tre gånger bränt
av sitt fängkrut för att skjuta ner Gise, dock utan
framgång, ty bössan klickar. Retad härav går han
på Gise och slår honom med bössan i huvudet så att
han faller på knä. Då drog den fridlöse ut sin
kniv och sprang Gise i famnen, sägandes: nu skola
vi slåss! Men Gise stack honom så, att han straxt
blev döder.

Slutet på saken blev att den fridlöses lik
begravdes i ett moras, och att Gise dömdes fri. Detta
senare borde ha fallit av sig självt, tycker man, då det
dels var i nödvärn, dels mot en fridlös han begick
dråpet. För övrigt vittnar länsmannens och hela
sällskapets uppförande om den besynnerligaste klemighet
eller undseende med en dömd förbrytare, och på
samma gång sålunda om den ringa vikt man fastade
vid lagarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:28:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svfolk2/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free