Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 5. Svensken som utvandrare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1600-TALET 75
svenskt fartyg icke visade sig på en längre tid, blevo
de svala och hade till och med planer på
utlänningar-nes fördrivande.
En skeppspräst, Campanius från Stockholm, har
meddelat ett protokoll (på indianspråk och svenska)
från ett slags riksdag, som indianerna höllo, och
vid vilken de svenskes öden blevo avgjorda. Först
framställes ett samtal mellan indiankonungen och hans
son; sedan samlas herredagsfolket. Då uppstår
följande meningsutbyte:
Kon.: Ären I här gode vänner?
Folk.: Ja, här äro vi!
Kon.: Det är väl och gott, våren välkomne.
Sitten neder och vilen eder.
Folk.: Ja, gärna, ty vi are helt trötte.
Kon.: Ären I ock hungrige?
Folk.: Ja, kanske vi are hungrige.
Kon.: Jag vet I haven gått långan väg, så ären
I ock fuller hungrige; rätt nu skolen I få mat.
Folk.: Det behagar oss.
Kon.: Där haven I; äten, äten, alla goda vänner.
Folk.: Ja, vi skolom göra vårt bästa, få mat.
Kon.: Lyster eder ock dricka?
Folk.: Giv oss dricka, sött, gott vatten! - Vi
äro nu rätt mätte och väl plägade, stor tack, stor
tack!
Kon.: Mina goda vänner, den ene med den
andre, tagen intet till misstycke, att min son haver
eder hit till oss kallat, ty de svenska bo här på
vårt land, och hava många skansar och byggningar
till sina våningar, men till att sälja åt oss några varor,
det finna vi intet; icke heller hava de något gott
i förråd, som oss tjänar, att vi kunna få köpslaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
