Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 6. Rasblandningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
86 SVENSKA FOLKET
läran. Redan i början av 1600-talet hade en mängd
av detta skickliga smedfolk, som i sitt hemland ledo
religionsförföljelse, inkommit i Sverige och slagit sig
ner i Värmlands bergslag, där de infört förbättrade
metoder vid järntillverkningen eller det så kallade
vallonsmidet, samtidigt med att flamländare och tyskar
vandrat upp till Hedemoratrakten i Dalarne, och där
övat sin färdighet i smideskonsten. Efter den förra
vallonska invandringen i Värmland skall man ännu
hava minnen i släkters namn, bland vilka de mera
bekanta äro Chenon, Durent, Gurney, La Montagne,
Lochette; efter den senare i ännu levande
släktnamn såsom Jedeur, Hiilphers, Schultze, Steffens.
Den större och egentliga strömmen av valloner
insläpptes av De Geer och De Besche, vilka i de
skogiga trakterna på Kolmården mellan Glan och
Roxen upparbetat det gamla järnbruket Finspång.
De kommo i hundratal dessa brunögda, svarthåriga
fransmän, och de bildade, med sin starkt utpräglade
rasstyrka, en stam som än i dag kan särskiljas i
gränstrakterna av Östergötland, Småland och
Västergötland, och deras efterkommande hava med sina
namn så trängt igenom, att vi i våra dagar säkert
känna igen dem som gamla bekanta, dem vi träffat
på flera områden förut, och vi gå kanske dagligen
om dem utan att tänka på annat än att de äro
gamla svear. Vi nämna blott Allard, Anjou, Aschan,
de Besche, de Brun, Cardon, Gauffin, De Geer,
Giljuson, Qvarfoot, du Rietz, Schotte.
Denna förlust av dugliga arbetskrafter började
emellertid väcka oro hos despoten Filip IV, som
utfärdade förbud mot valtonernas utvandring. Men
detta hade icke önskad påföljd, utan Gustav II Adolfs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
