Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 3. Bondstugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
112 SVENSKA FOLKET
KAP. 3.
Bondstugan.
Först i detta århundrade får man verkligt
pålitliga underrättelser om allmogens seder,
levnads-och ’byggnadssätt. Om under föregående tidevarv
man haft som regel att bygga ett hus för varje rum
man behövde, så visar sig numera en benägenhet att
lägga de hus bredvid varandra, som närmast hörde
tillsammans. Sålunda flyttades först det förr ensamt
stående löftet till sparrastugans, storstugans ena
gavel, där förstugan var belägen, vars dörr sålunda
drogs in under löftet, som ännu bibehöll sin skunk
eller framspringande veranda och vilkens trappa
flyttades in i förstugan. Sedan flankerades den andra
gaveln av ett annat hus, som kallades bakhuset, till
vilket ingång ledde genom en lönndörr från själva
stugan. Bakhusets nedre våning, av ett enda rum,
begagnades som visthus; övre våningen, indelad
liksom löftet i flere kamrar, användes som sovställe.
Tätt intill mangården låg vedkastet och brunnen,
ur vilken vattnet vindades upp med en vinda, en lång
stång med klump i ena ändan, vilande i ett klynnigt
trä. På något avstånd från gården lågo fähusen,
ovanpå vilka höet förvarades på rännet eller skullen.
Bredvid fähusen lågo sädesladan och logen. Vid
större gårdar förekom även stallet för hästarne.
Redskapen, vagnar och slädar förvarades i bodar. Mans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
