Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 3. Bondstugan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
120
SVENSKA FOLKET
pund smör och en kalv om året vid medelmåttigt
bete.
Fåren äro ett tacksamt men ömtåligt släkte, som
ofta äro utsatta för varg och lo. Gumsarne skola
hava horn att de icke fara illa, när de slåss; fåren
måste tvättas tre till fyra gånger om sommarn, ty
ullen växer ej när den är torr; det bästa betet är
trädesåkern.
Getterna äro goda till slaktdjur; om de skola
mjölka, få de ej äta barken av träd; getragg är god
till vantar och strumpor; när det är vackert väder,
få de gå ute, när det är fult väder, måste till dem
föras tallris.
Svinen skola väl födas, eljest äta de upp grisarne.
»Dessa djur, ehuru snuskiga de äro, likväl måste
man hålla deras hus renligare än andra kreaturs och
alltid var vecka lägga under dem ren boss, om de
skola väl trivas.» Väl aktar sig bonden att släppa ut
svinen om juldagen, emedan de eljest bliva odygdiga.
Varför vet han ej, men Freys galt har väl något
mystiskt sammanhang med julen (julgrisen).
Hönsen trivas bäst inne i stugan vid spisen om
vintern, och om sommaren så nära bostäderna som
möjligt. Hampfrö och nässelfrö lär dem värpa. Gäss
och ankor bryr sig bonden ioke mycket om, emedan de
äro dyrfödda.
I ladugården saknas icke salt, saltstenar,
saltlake, strömming, tjära, vitlök, bävergäll, lagerbär,
baggsöta, för att vara till hands vid förefallande
sjukdomar.
Men alla dessa djurs skötsel lämnas gärna åt
kvinnorna, själv sköter däremot bonden sina hästar,
de för honom dyrbaraste och på samma gång öm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
