Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Litteratur. Vetenskap. Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1700-TALET 377
för sitt eget nöjes skull utan någon avsikt. Nekas
kan icke att boken förefaller vår tids barn sådan,
därför att de frågor (problem), författaren på ett lugnt
sätt behandlar, redan äro lösta och sålunda icke
förefalla oss längre som frågor, men vid närmare
påseende skall man finna att författaren gripit sin tid
vid håret och att han i denna till en förfluten tid
förlagda berättelse dock alltid är en son av
frihets-och arbetstidevarvet, och det måste han ha varit,
ty eljest skulle hans bok alls icke ha blivit läst.
Stundom har man visserligen sett fenomen i
litteraturhistorien eller en bok dyka upp utan något skenbart
propos och göra verkan som en blixt; har den då
icke något av tidens tillfälliga jästämnen i sig, så
har den dock kanske just något av tidens odödliga
behov i sig, såsom det alltid talande beviset Robinson
Crusoe. Den var icke någon rättfram stridsskrift,
ingen straffsång över dagens småfrågor, men den
tillfredsställde en hela mänsklighetens suckan efter
natur i ett av styrelser och förordningar tillkonstlat
tidevarv. Adalrik och Göthilda förenar i sig dessa
båda egenskaper på ett mycket angenämt sätt. Den
för oss ut i landskap, utan att vilja göra oss till
betande får, den predikar utan kalott, undervisar
utan käpp. Om den är långdragen för oss, var den
icke så för sina läsare för vilken den skrevs; de hade
god tid och älskade genomtränga tingen och frågorna;
den intager ingen avgjord ståndpunkt i partiernas
små tvister för dagen, och därför lästes den av alla
och var omtyckt av alla och kunde icke begagnas
som vapen av någondera sidan. Författaren uttrycker
själv i företalet sin mening om saken. »I smicker
eller bitterhet är pennan aldrig doppad vorden. Tror
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
