Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Litteratur. Vetenskap. Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
380 SVENSKA FOLKET
kastar sig uti sjön, ligger en kungsgård i ljuvlig
belägenhet. Där plägade konungen som oftast söka
sin vederkvickelse, när han av de tunga omsorger
tröttad var. Det var en slätt, vilken i liknelsen av
höger vall låg emot sjön, och var på den ena sidan av
vatten och på den andra av skog omgiven och
kring-stängd. Skogsparken liknade en halvmåne, och
sträckte sig med sina krökta uddar till vattnet. Den
var fridlyst. Ingen tordes där bära spjut eller båge,
utan konungen allena och de som honom följde. Där
stodo träd så gamla som världen själv och på dem
ingen tordes bära yxa. De höga ekar, lindar och askar
buro sina stolta skatar (toppar) upp emot molnen,
och med sina täta löv och grenar gjorde en skugga,
den solen med sina strålar ej genomtränga kunde.
Där hördes intet annat än kvitter av fåglarne, som
sutto under bladen och buller av några bäckar, som
med skum och dån vältrade sig uti sjön.
»Det instängda fältet var lika som genom konst
och flit utstickat med tusende färger, och våren visade
sig där S sin hela fägring. Den täcka vårblomman
bar sina öppna och snövita pärlor och utbredde den
ljuvaste lukt. Storknäven lyste med sina röda blad
och strimmiga blommor. Den sockerrika väpplingen
lockade dit en myckenhet med bi, som sorlande flögo
däromkring och sögo deri söta honingen ur dess
blomster. De röda sammetsblomster, de gula
nyckelblommor och blåaktiga tusenskönor skimrade med
sina iåtskilliga färger till ögats största förnöjelse. Där
stodo låga och med sina kvistar inom varandra flätade
buskar, så täta som murar. Där gåvo fruktbärande
träd om våren sina blommor och om hösten sina
frukter. Där såg man granar och enar i en stadig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
