Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från de enda levande varelser, som älskat honom.
Alla andra, vänner, trotjänare, gårdsfolk, åbor, hade
så småningom, allt efter som fattigdomen framskred,
visat ett ändrat uppförande, men dessa tio de hade
varit sig lika. Han förvånades över att han icke
känt saknaden så bittert däruppe i den fäderneärvda
bostaden med dess minnen, ty han glömde att han
redan gråtit bort den saknaden sedan flera år. Han
gick ut på borggården. Där mötte honom en syn,
som med ens försatte honom in i hans verkliga
belägenhet. På en fyrhjulig, med tre par oxar
förspänd kärra låg ett berg av möbler och husgeråd;
underst den stora eksängen med de präktiga
sniderierna, väldiga klädes- och linneskåp som voro timrade
likt fästningar mot tjuvar, faderns arbetsbord,
familjens matbord; därovanpå bänkarne från
vardagsrummet med flikar av frånrivna bonader i granna
färger, moderns stickbåge, farfars stol med de
stoppade stöden och den höga ryggen, och överst
hans egen vagga och den lilla bönestolen, på vilken
modern så ofta bedit för den lilla i vaggan; knippor
av lansar, svärd och sköldar, varmed förfädren en
gång tillkämpat sig och försvarat alla dessa stycken
av den gröna jorden han nu skulle lämna ifrån sig
för att gå ut i världen och i sitt anletes svett
förtjäna sitt bröd. Alla dessa döda ting, som på sina
platser utgjort delar av hans jag, lågo där som lik,
som uppryckta trän, vilka visa rötterna; det var ett
ofantligt bål av minnen, som han velat tända på.
Nu gnisslade portarne, vindbryggan drogs upp,
körsvennen slår en klatsch över ryggarne på första
anspannet, det knakar i fimmelstänger och linor, och
det väldiga lasset ristar fram på den stenlagda gården,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
