- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
38

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

38 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

händer och ljungande blickar; men de övriga gästerna
funno de båda unga människorna så vackra, och
Sten såg så oskyldig ut, där han stod rodnande över
sin djärvhet, att de trädde emellan och mäklade fred.
Bröllopsfolket yrkade på straff. Då trädde en gladlynt
äldre gubbe fram, vilken var känd såsom medlem
av stadens råd, och förklarade att syndaren skulle
straffas på stället, men att i anseende till den frihet,
som var medgiven i anledning av dagens betydelse,
lagarne skulle blunda, men den sårade jungfrun,
dotter av en aktad arbetare i järnvågen, vara domare
i målet, om hon nämligen, tillade han skämtsamt,
nu vore så illa sårad. Detta mottogs med allmänt
jubel. Men Sten stod häpen över att se sin prinsessa
förvandlad till en arbetares ’dotter.

Den unga flickan var förlägen ända till tårar
och kunde icke få fram ett ord, då omsider en av
hennes unga väninnor trängde sig fram och viskade
något i hennes öra. Detta tysta råd, givet i nödens
stund, tycktes göra den försagda domarinnan glad
igen, och med knappt hörbar röst uttalade hon domen:

- Junkern skall sjunga!

- En visa, en visa! fskrek nu bifallande den
lättrörda hopen och herr Sten var dömd.

Upplyftad på starka armar på ett bord,
överräcktes honom en luta av sköldpadd, vilken en av
de italienska målare, som då vistades i staden, hade
fört med sig. Ingen hade frågat om offret kunde
sjunga, ty det antog man att varje junker borde ha
fått lära sig.

Sten knäppte först några ackord, under det han
hämtade sig från sin förlägenhet och medan hopen
som ett upprört hav lade sig vid hans fötter. Vad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free