Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Odlad frukt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
48 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
som ett finger, medan jag mornar mig, sade Claus
och jäspade.
Sten gick in i smedjan, men nu var järnet svart.
Han trampade på bälgen och fick järnet att bli rött.
Så tog han det med tången och bar ut det på städet.
Men innan han hunnit få fatt i släggan, så var det
svart igen. Denna vandring upprepades, tills Sten
blev trött. Då gick han in till Claus igen. Denne
snarkade högt och hade dragit förskinnet över
huvudet för att icke störas av dagsljuset. Sten
beklagade sin oförmåga. Claus blev otålig.
- Jaså, din dumma djävel, kan du inte ta
släggan i ena hand och tången i den andra.
Nej, det rådde inte Sten.
- Nå, kan du gå efter en kanna öl då, din
djävel!
Sten blygdes att gå på gatan med en
tennkanna, men då Claus letade i en verktygslåda efter
en kanthammare, sprang Sten ut.
Morgonen var vacker, solen lyste på husgavlarne
och fruar och jungfrur vandrade till torget. När Sten
kom ut från krogen med ölet och skulle snedda över
gatan, stannade han som förstenad mitt framför ett
ansikte, som med häpnad och sorg såg på honom.
Han ville vända om, men trängseln hindrade honom;
han ville lyfta av mössan, men hans svarta händer
voro upptagna med ölkannan.
Jungfrun fortsatte sin väg och Sten sprang
gråtande in på smedens gård.
- Vad lipar du för, din djävel? sade Claus,
som mornat sig och kommit ut i solskenet, där han
drack sin morgondryck.
Sten svarade icke. Claus drog nu fram en planka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
