- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
82

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En ovälkommen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

Svägerskan blev rörd och erkände att Hans icke burit
sig riktigt åt. - Det visste Kristian ingenting om;
lade sig icke i andras angelägenheter, och så skildes
man åt. j i !

När svägerskan hade gått, sade Kristian till sin
hustru:

- Olga, nu har jag intet mer här i landet att
göra. Jag har sett straffet komma utan att jag lyft
hand mot mitt eget blod. Hans är tiggare; i vinter
blir han tjuv, då han måste stjäla sin ved, efter han
bränt upp skogen. Hans barn bli tjänare, såvida
de icke bli något annat. Och det är rätt! Man lärde
mig ljuga, och lagens handhavare gjorde mig till
rövare. Jag var hederlig, men man tillät mig icke
vara det! Nu kunde jag bli det, om jag ville, ty man
har erbjudit mig bli nämndeman om jag ville köpa
jord. Men jag vill icke äga något av denna jord,
som människorna slåss om; jag vill icke bli aktad
av detta sällskap som misstänker mig vara en skurk,
men förlåter mig, därför att jag har murad spis och
dricker vin. Icke blev jag rik på mitt samlade arbete,
det vet du, ty en last med skinn och dun gör ingen
rik. Hade jag levat för tre hundra år sedan, så
hade jag blivit sjörövare och mitt namn hade gått
berömt och förbannat omkring världen, då hade jag
i ärlig strid tagit mitt bröd mot insats av mitt liv,
nu är jag vrakplundrare, likplundrare, som åtnjuter
allas aktning utom min egen - och din, Olga! -
Låtom oss lämna detta land, som icke hade plats
för oss, då vi voro hederliga, men öppnade sina
portar då vi blevo ohederliga. Låt oss draga dit
bort, där jorden ännu saknar ägare och där den i
frihet födde kan beta sina hjordar, varhelst himlen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free