Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högre ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
104 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
kyrkan än han behövde och dröjde sig kvar där till
sena kvällen. Han blev sluten och kall mot sin hustru
och var likasom rädd att möta henne. Barnen kunde
han sitta med i knä långa timmar och smeka, utan
att säga ett ord.
Vid Mårtensmässan i November kom diakonen
från domkapitlet på besök, och han hade ett mycket
långt samtal med herr Peder. Om natten sov denne
uppe på rännet, och han fortfor att sova där
dädanefter. Hustrun sade ingenting, men hon såg hela
förloppet utan utsikt att kunna ändra något. Hennes
själs stolthet förbjöd henne ett närmande, och när
mannen började intaga sina måltider på egna timmar,
träffades de sällan. Han blev askgrå och ögonen
sjönko in i huvudet; han åt aldrig om kvällarne och
sov på bara golvet under ett själskinn.
Det blev jul. Herr Peder kom en kväll tvenne
dagar före julafton in i stugan och satte sig vid
Spiseln. Hustrun lagade barnens kläder. Det rådde
en ohygglig tystnad en lång stund; slutligen sade
mannen:
- Barnen skulle ha något till jul; vem skall
fara till stan?
- Jag skall resa, svarade hustrun, men jag tar
barnen med mig. Vill du det?
- Jag har bett Herren, att denna kalk måtte gå
ifrån mig, men han har icke velat, och jag har svarat
honom: ske icke min vilja utan din!
- Är du viss på, att du känner Herrens vilja,
sade hustrun undergivet.
- Så visst min själ lever!
- Jäg reser i morgon till far och mor, som
vänta mig, sade hustrun med tonlös, men fast stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
