Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högre ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
108 SVENSKA ODÉN OCH ÄVENTYR
höga tak. Ett nytt anfall mot de angripande
bön-pallarne, vilka han krossade till en hop trälappar.
Hans blickar stannade nu på högaltaret, där över
pinohistorien Gud Fader tronade på ett moln med
lagens åska i sin hand. Han lade armarne över
bröstet och betraktade spotskt den stränge mannen
därovan molnen.
- Kom ner du! skrek han. Kom ner, skola vi
brottas!
När han icke såg sin utmaning antagas, fattade
han en träklabb och kastade upp mot sin fiende.
Med en skräll träffades ett gipsornament, som störtade
ner och rev upp ett moln av damm.
Han tog en trälapp till, och en till, och kastade
med missräkningens stigande raseri. Molnen föllo
ner bit för bit under hans högljudda skratt, lagens
åska rycktes ur den allsmäktiges hand; slutligen
störtade den tunga bilden med ett förfärligt brak ner
över altaret och krossade ljusstakarne i fallet.
Men då blev hädaren slagen av skräck och sprang
ut genom fönstret.
Dagen före julafton om morgonen hade en
sockenbo sett en underlig syn på prästgårdsgärdet.
En släde hade kommit ut från prästgården med en
kvinna, två barn och en dräng, och körde västerut.
Österifrån en fjärdedels mil efter slädan hade prästen
i församlingen kommit springande och med höga rop
bett slädan stanna. Denna hade dock fortsatt sin färd
landsvägen framåt och försvunnit i en krökning. Då
hade prästen stupat i en snödriva med knuten näve
Ivftad mot himlen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
