Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Högre ändamål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
112 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
bröst, som åter fylldes av livets fläktar, och i en
lång kyss smälte isen, som så länge hållit hans ande
fången.
Åtta dagar senare kom arkidiakonen på ett
besök i Rasbo prästgård. Han fann herr Peder
blomstrande och nöjd med sitt liv. Diakonen hade ett
ärende att framföra, vilket gjorde honom något brydd
och förlägen om rätta uttryck.
- Man hade hört rykten i församlingen, vilka
nått ända till foten av ärkebiskopsstolen. Nu borde
man visserligen icke sätta tro till alla rykten, men
bara det, att ett rykte kunde uppstå, vore halv
bevisning. Herr Peder - för att nu gå rakt på saken -
skulle ha haft möten med en kvinna. Ärkebiskopen
hade nogsamt varsnat den storm, som påvliga bullan
om skilsmässa framkallat. Den helige fadern hade
själv erkänt det grymma i den nya lagen; hade
därför också varit betänkt på att genom en särskild
licentia occulta - ett hemligt medgivande - göra
de andliges liv mindre surt. Kvinnan vore nu en
gång hemmets genius.
Här stockade sig talets flod, och med en sakta,
knappt hörbar röst viskade Kristi sändebud fram sitt
hemliga medgivande.
Herr Peder svarade:
- Kyrkan tillåter icke präst att hava hustru, men
väl frilla?
- Icke så starka ord! Forsia, hushållerska,
kalla vi det.
- Nå väl, sade herr Peder, om jag då vill taga
min hustru till frilla, så har kyrkan intet däremot?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
