Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskyddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
118 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
behövde dricka, då han hängde på korset; alla hava
vi druckit, unga och gamla, små och stora, fattiga
och rika. Nu vill jag fråga: huru skulle vi komma i
åtnjutande av drickandets gåva, om vi icke hade
något att dricka ur? Vi kunde visserligen lägga oss
på magen som de osjäliga djuren, men då voro vi
icke längre människor. (Detta är en av de viktigaste
skillnader mellan människan och djuret.) De som
åter förfärdiga dryckeskäril, särskilt nu kannor, vilka
äro de fullkomligaste av alla dryckeskäril, de äro
mänsklighetens sanna välgörare, då de höjt människan
över djuren. Kanngjutarämbetet är ett stort, kanske
det största ämbetet av alla, och nu vill man draga
det i smutsen; man vill att det skall riva ner, vad
förfädren byggt; man vill med ett penndrag utplåna
vad sekler skapat. Vad skall man svara på ett sådant
oförsynt angrepp?
Den rankiga bänken svarade med ett knistrande
och knastrande, som om man brutit av en knippa
torrvedsstickor, och hela gesällraden gungade och
nickade med huvudena som kråkor på en rutten
gärdsgård.
- Vad är det för ett helvetes oväsen där borta?
skrek åldermannen. Kör ut gesällerna på näst sista
bänken!
Det var inte vi, det var inte vi, skreko
gesällerna. Det var bänken!
Puckeln strök håret ur pannan med båda sina
oskyldiga händer och biträdde med att hyssja åt de
orostiftande kamraterna.
Mäster Pavel begagnade tillfället att återtaga
ordet, vilket icke var svårt, då åldermannen hade
uttömt hela sitt förråd av gamla talesätt. Han bemötte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
