Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskyddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
122 SVENSKA O D Ii N OCH AV K N TV K
- Tyst, gesällpojkar, började han och knackade
med kryckan i bollen, varpå han med samma
hjälp-arm håvade till sig den största kanna han såg.
- Av alla mänskliga behov, näst ett, vars namn
jag inte vågar nämna i sådant här fint sällskap, är
utan alla tvivel att hålla tal det som sannast och
bäst ger luft åt en inneboende känsla. Alla hava
vi talat någon gång i vårt liv. Eva höll tal, annan
hon narrade äpplet på Adam. Sara talade länge och
väl, innan hon födde barn åt Abraham, och den helige
Hieronymus skulle aldrig ha slutat, om inte lejonen
kommit och ätit upp honom. Så är det ställt och
så är det planerat! Alla hava vi talat, stora och
små, fattiga och rika ...
- Och döva och dumba ... inföll brodern Nigels,
som tvistade med Bosse om äran att vara kvickast.
Bosse grinade illa och rörde om i bollen med
sin krycka. Därpå sade han:
- De blinda se, de döva höra och de dumba
tala, så står det i skriften, och är det inte sant,
så får väl jag stå för det!
Nigels var slagen, och Bosse fortfor:
- Jag vet ingenting så ljuvligt som att höra
mig själv tala; om alla andra tycka detsamma, har
jag inte Haft tid att ta reda på. Eller vad tycker du,
Kort?
Kryckan, vilken syntes vara den mest
ändamålsenliga av alla krymplingens lemmar, stacks därvid
in i munnen på den gäspande Kort, vilket lustiga
infall rönte det allra livligaste erkännande av hela
laget
- Hör nu på vad jag säger er, lymlar! Ni vet
att borgmästaren och de höga herrarne icke tillåta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
