Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Beskyddare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BESKYDDARE 141
- Är hon där? viskade gumman.
- Hon är där, svarade Bosse ledsen.
- Nåå?
- Jag tror inte hon lever! - Hon ser ut, som
hon skulle ha spruckit!
Det var en stor sorg oppe i södra bergen, lika
stor nästan som då far dog. Inte ville slaktarn heller
köpa kreaturet, som var så illa faret. Gumman
grät och slogs i två dagar. Därpå torkade hon sina
tårar och började salta kött, stoppa korv och hacka
lungmos. Och där åt man kött varenda dag och
sorgen var tung; aldrig hade man trott, att det skulle
vara så tungt att hålla kött-dagar. Ibland måste
gumman upp och piska på Bosse för att få luft åt
sin sorg; och han tog emot och teg, ty han visste,
att det lugnade den gamla. En dag, köttet var då slut
och mjölken med, sutto Bosse och hans mor utanför
kojan och sågo ner på den bullrande staden nere
i bråddjupet. Och de voro mycket ledsna. Då fingo
de se en man komma klättrande i berget. Det var en
hederligt klädd man med förståndiga ögon och rött
skägg. När han fick se Bosse, blev han mycket glad:
- Jak är så kläd att se den gesäll! Jak har
runnit i alla packar för att finna honom på! Ach,
Herr Jesus, vät här är tungt att ka! Nå, den Bosse,
Jak har ett geschäft att tale om. Det är deres mor,
na, hon må då here på!
Bosse bad köpmannen sitta och gjorde sig i
ordning att lyssna.
- Ser nu: Jak heter kepman Algut och andler
med känner, som Jak takit från Libek!
- Jaså, det var där ni tog dem? inföll Bosse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
