- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
185

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På gott och ont

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ihopkrupen på en kista och stirrade framför sig, som
om han icke vågade gråta. Han blev stående utan att
kunna förmå sig göra något till hennes vederfående,
och han förbannade den stund då han lärt henne
läsa. Slutligen böjde han sig ner och lyftade på
hennes hand; den var ännu varm och mjuk men
pulsen hade stannat. Hans andra tanke var: vem
skall vårda min son? Flera tankar hann han ej med,
ty nu hördes ett dovt sorl utifrån torgsidan. Han
gick ut i boden och blev nu varse huru en stor
människomassa var samlad på torget. Alla talade på en
gång och hade ansiktena vända mot bodfönstret. Det
såg ut som en mörk vägg med ljusa fläckar och
lysande punkter. Han gick fram till fönstret, men
mottogs av ett anskri; han lutade sig fram över disken
och gjorde ett tecken att han ville tala. Det blev ett
ögonblicks tystnad.

— Vad söken I? frågade han med skälvande
stämma.

Ett nytt anskri besvarade hans fråga. Han sökte
igenkänna några av anförarne för upploppet, men
det var mörker och oreda för hans öga. Plötsligen
tycktes en rörelse uppstå i massan, och fram trängde
sig en hop, mest unga män, vilkas ansikten han väl
kände som sina vänners. Men dessa blickar, som
förut mött hans med förtroende och tillgivenhet,
sprutade nu eld, och dessa händer han så ofta tryckt
som bekräftelse på gemensamma löften, lyftades nu
hotande mot honom. Den yngste av dem, vars ansikte
glödde av förtrytelsens hänförelse, trädde ända fram
till disken och sade med halvhög röst:

— Förrädare, du har oskärat vår heliga sak med
dina orena händer. Du gjorde oss till redskap för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free