- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
196

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

IUÖ SVENSKA ODÉN OCH ÄVENTYR

rivit om; ryttare och knektar vimla och på murarne
arbeta stadens svenner; på slottet fladdrar vasarnes
tecken och i rådstugan håller den unga konungen
rådslag. Det surrar och bullrar i den nyvaknade staden så
att måsarne som haft sitt stilla vinterfiske i strömmen
finna det vara på tiden att resa till lugnare trakter,
och de fatta sitt beslut oåterkalleligt när kanonerna
börja spela från alla fartygen och det svaras från
slott och murar. Och de lyfta sig på snabba vingar,
kasta en forskande blick uppifrån på spaniefararn
och hans sällsamma laddning som lossas vid bron,
på holländarens nya segel, på fransmannens nya
master; och så flyga de en lov över hamnbryggan
nedanför slottet och där skåda de människor i nya
kläder, underliga utskurna kläder och halskragar
som fat, och människorna ha fått nya ansikten, ty
de se gladare ut; ny var den målade äreporten genom
vilken förtryckarne drevos ut och befriarne tågade
in, dess granna slingor av solrosor, druvor, påfåglar
och änglar voro litet urblekta och urtvättade av
vintersnön, men det var ändock för mycket nytt för de
gamla måsarne, och därför reste de till lugnare
trakter, därför sträckte de upp i Mälaren där de visste
av en liten holme inne i Qripsholmsviken som ännu
hade allting på det gamla goda viset. Där stodo
alarne alldeles likadana som i måsarnes ungdom,
ty dessa kunde icke se att träden vuxit, vitmossan
på berghällen där de lade sina tre ägg var likadan,
sandhavren, gåsgräset, lysingen och fackelblomstret
voro sig lika, här stördes man icke av något
kanonbuller, några spaniefarare, äreportar, intåg, här var
så tyst att man på sin höjd kunde i lugnt väder
höra fiskaren i ökstocken tala vid sin gumma när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free