Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UTVECKLING 215
deri heliga jungfrun hört hans böner? Nej, men hon
hade troligen skänkt denne kristne hedning, som
varken bad eller korsade sig, allt vad han själv icke
hade fått.
Han erfor ett behov att vara glad och han kände
en leda vid tanken på andaktsövningar och fastor; det
som för några timmar sedan var honom heligt
föreföll honom endast tråkigt; allt hans inbillnings arbete
på ett babels torn som skulle nå himlen ramlade ner
sten för sten och han började tro att Gud icke ville
ha några stegar från jorden. Återstod sålunda endast
att finna sig i gruset och icke förmätet vilja narra
sig till några uttag i förväg av de eviga skatter som
väntade efter detta jordelivets slut.
Botvid försjönk i behagliga drömmerier
framkallade dels av den ovana matordningen och det
goda ölet, dels av den starka vårluften och den vackra
kvällen. Ännu snattrade en and i viken, nattskäran
spann i skogen och ängsknarren knarpade på åkern.
En lätt dimma drog fram över sjön och det skymde
allt mer, det skymde för den tröttes öga också, och
han föll i en- slummer där han satt i den djupa
fönsternischen.
Han vaknade vid att Giacomo lade sin hand på
hans axel. Då var det över midnatt.
De gingo till sängs; men Botvid som nu var
utvilad blev helt vaken och språksam.
- Vad tror du egentligen på, Giacomo?
började han.
- På mina ögon och öron! Knappt det ibland,
aldra minst då jag är sömnig, svarade Giacomo och
gäspade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
