Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UTVECKLING 237
försvunnen. Att tänka på förföljande utan hund var
icke någon van och Giacomo som var modigast
trängde undan grenarne och klev på, men han
störtade genast tillbaka, blek i ansiktet och utan mössa
som grenarna strukit av honom.
- Ett lik! stönade han och höll för näsan. Och
min mössa! Hur skall jag få ut den igen!
Botvid övervann sin medfödda blödighet då
han hörde att det gällde en människa som kanske
ännu icke var lik, men väl på väg att bli. Han
kröp sålunda in under trädet och kom om en stund
tillbaka ut igen, visserligen uppskakad men lugnare
än förut då han hade övertygat sig att ingen hjälp
mer stod att finna.
- Där har du din mössa, sade han med ett halvt
förebrående uttryck till Giacomo. Det var nog en död
man! Att döma av kläderna en kartusianer.
- Det hade han för sin envishet, avbröt [-Giacomo.-] {+Gia-
como.+}
- Kalla det envishet! Man kan också säga
ståndaktighet, genmälde Botvid. Men icke tror jag, och
icke du heller att pesten tog honom först därför att
han vidhöll sin tro, så enfaldig den än var.
- Pesten? skrek Giacomo utom sig. Hade han
pesten?
- Hans kropp var betäckt med de gröna bölder
som beteckna pesten, svarade Botvid.
- Tog du i honom? frågade Giacomo och
ryggade.
- Jag måste för att övertyga mig att mannen
var död.
Giacomo drog sig några steg tillbaka och
betraktade Botvid med rädda blickar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
