Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UTVECKLING 255
En dag erhöll Botvid kallelse till kyrkorådet.
Den gamle våldsmannen, bondepinaren och
skörlev-nadshjälten herr Samsing von Boxtadhöwde hade
avlidit. Han hade såsom frikostig givare av kyrkan
köpt rätt till gravplats i densamma; men nu ville
rådet att han också skulle få ett värdigt minnesmärke
och detta skulle Botvid utföra i marmor och med
den avlidnes bild målad ovanför detsamma. Till
grav hade man anslagit det fordna Mariae kapell,
Botvid blev ytterligt upprörd och erinrade om den
avlidnes grova missgärningar, men erhöll till svar:
om de döda skall man icke tala illa. Varpå Botvid
med häftighet genmälde: att det var den dödes
gärningar som själva talade illa om honom, att Botvid
skulle anse sig skända Herrans tempel om han satte
upp ogärningsmannens bild att hembäras allmän
vördnad som under århundradens lopp skulle övergå till
dyrkan, att man nyss avskaffat tron att någon kunde
köpa saligheten, men att man nu lät herr
Boxtadhöwde köpa den. Därpå svarade rådet med att fråga
Botvid om han ansåg en supig portvaktare och hans
liderliga dotter mera värda tillbedjan än den
avlidne, varpå Botvid icke kunde svara något alls, utan
gick sin väg, antyda’nde därmed att han icke åtog sig
beställningen.
Saken syntes nerlagd ty den hördes icke av något
vidare på länge. Men en dag ett halvt år därefter
satt Botvid på kyrkogården på den bänk han låtit
ställa invid Marias grav. Det var en
septembermorgon; nattfrosten hade knäckt de röda och gula
lönnlöven och när nu solen stack på dem lossnade
de och föllo ett och ett ner på den lilla gravkullen.
Botvid satt där länge och såg på huru de så små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
