Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UTVECKLING 257
vad kommer det mig vid? Han hade ett grant huvud,
väl litet hår, men det får man lägga på!
- Du dyrkar ännu det sköna? frågade Botvid,
hos vilken åren bränt bort det hat han en gång
hyst mot Giacomo.
- Jag dyrkar ingenting! svarade denne. Jag
lever därför att jag är född och jag lever helst gott!
Livet är nog svårt ändå utan att man behöver göra
det värre! Minns du vad jag sade dig en gång:
världen går icke framåt, den går i kretsar! Allting
är förgängligt! Denna flicka jag älskade, ja det är
borta! Rår jag för att jag är skapad så att denna
grav som gömmer henne, i detta ögonblick är för
mig endast en jordhög, litet gräs och två trästickor
i kors. Känslorna växa som hår och skägg tills de
gråna och förtunnas eller falla bort! Det är nu så
en gång och det kan inte fånen hjälpa! Tala vid
honom, eller dem som ställt så till! I dag skall det
vara hörpet och snörpet, i morgon skall det vara
hös och plös; det är bara förändring, ombyte man
vill ha, sak samma om det är bättre eller sämre,
det som var bra i går är dåligt i morgon, och i
övermorgon är det bra igen. Äta och ätas! Där
har du svar på livets gåtor! Farväl till återseende!
Nu går jag in i kyrkan och rustar upp det gamla
aset som gick till himlen med alla dödssynderna i
ena handen och penningpåsen i den andra!
Botvid blev åter ensam. Giacomo hade varit
som en uppenbarelse för honom; han hade åter
uttalat hans dolda tankar, ty Giacomo hade den
kraftfulla, alstrande naturen medan Botvid var ofruktsam.
Han kände att han tillryggalagt ett nytt vägstycke
och att han icke skulle kunna komma längre. Livet
17. - Strindberg, Svenska öden. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
