Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
UTVECKLING 259
det andra dess baksida, men därför kunde han icke
heller få någon stadig blick på livet som förmådde
föra honom till ett mål.
Där satt han nu i sin mannaålders dagjämning
och såg hösten redan vara kommen. Därför älskade
han kyrkogården och höstens tysta arbete åt
förgängelsen.
Giacomo hade gått in i kyrkan, öppnat ett fönster
och stod där nu och betraktade Botvid vid graven.
- Den där har inte huggit för sig han och därför
är han utan, tänkte han för sig själv och visslade
så att det sjöng i kyrkan.
- Hör du Botvid, ropade han efter en stunds
tystnad, minns du sekreterarens förståndiga ord till
det där åderlåtningssällskapet som huserade här?
- Nej, svarade Botvid och kunde icke undgå
att rysa då han såg Giacomos faun-ansikte i
kyrkfönstret och bakom honom den Svarte Kristus på
korset.
- Atom, drickom och varom gladom, ty i
morgon skolom vi dö! - Hej, du gamla stolle!
- Klang! hördes från en trädtopp, det pep i
luften; Giacomo störtade baklänges och försvann ur
fönstret. Botvid sprang upp och skyndade in i kyrkan;
där fann han Giacomo vridande sig på golvet som en
trampad orm, och förgäves bemödande sig att rycka
ut en järnskäftad pil ur vänstra ögat.
Botvid kastade sig ner och undersökte såret;
då han såg all hjälp vara förgäves, och att pilen icke
kunde dragas ut, fattade han Giacomos händer och
höll dem fast att han icke skulle skada sig själv;
därpå lutade han sig ner och viskade i hans öra:
Är du beredd på att dö?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
