Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pål och Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
272 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
tryne i gärsgårn så är inte sagt att rumpan är så snart
efter.
- Vi få väl se, få väl se!
Per ville inte fråga mer. De gingo vidare och
kommo in i stallet.
- Vad ger du mig för den här? frågade Per
och lyfte på svarta hingstens bakben. Tio kvarter
över ryggbastet.
- Min åtfux är elva och frånfuxen är tio och
en halv, sade Pål.
Det hörde inte Per, utan öppnade hingstens mun
för att visa hans sköna tänder.
- Det var ett får, till häst! sade Pål. Så där
skulle du göra åt fuxen, och du skulle aldrig höra
gök mer.
- Var talar vid sin like, sa’ mjölnarn talte vid son.
Samtalet tog icke någon fart. Man såg på fåren,
man såg på grisarne, men Påls deltagande lät antingen
så konstlat, eller kommo fuxarne, som stodo i
kyrk-stallet, fram och inverkade störande. Slutligen var
man ute i luften igen och tog en färd åt åkrarne.
Snön hindrade varje närmare utlåtande om grödan,
men Per visade var höstsäden stod, var vårsäden
skulle stå och var trädet låg. Och så skulle man
känna på bryggveden om han var torr och titta på
halmdösen om han var sur; och därpå se efter om
bina fröso i sina hybblen och om gässen hade för
varmt i sitt hus. Under tiden blev det förmiddag
och det ringde snart samman till högmässa. Och då
gick man åter i kyrkan och sov en blund till
mid-dan, då man gick hem att äta. Och man åt i
timmar och tre och sedan höll man skymning.
Qub-barne lågo på var sin bänk och halvsovo; gummorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
