Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
308 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
låset och öppnar den tunga dörren. En unken luft
från vapenhuset slår honom i ansiktet; gammal
instängd vinterluft som midsommarsolen icke fått värma
upp. Brandredskapen hänger där och här står ett
kvarglömt knävelspjut, en benbruten bänk, några
pallar, straffstocken, en knippa spön, en kvast, en
sönderslagen bild av den helige Stefan från katolska
tiden. Detta är förgården till Herrans heliga hus.
Kyrkvaktaren tar spjutet och bär det ut på backen.
Därpå tar han kvasten, som står lutad mot den helige
Stefan, och viskar av straffstocken. Sedan
undersöker han dess gänger och lås. Men han måste prova
den, ty den skall begagnas. Han sticker in båda
benen, men då kan han icke låsa den själv. Han ser
sig om efter något föremål; den helige har bra ben;
och snart sitter det stelnade helgonet i stocken, och
kyrkvaktaren finner att allt är gott och som det skall
vara, och så släpper han honom lös och ställer
honom mot väggen bredvid handsprutan. Så går han
in i kyrkan. Där är också kallt och fuktigt som i
en källare. Den korsfäste hänger som vanligt mitt
emot den inträdande, hänger förgäves som vanligt,
lutande sitt huvud mot bröstet hopplöst, modlöst,
som om han övergivit tanken på att kunna få utrett
om människorna äro mera olyckliga än brottsliga,
större dårar än skurkar. På väggarne äro målade
tavlor över goda människor som piskas, knipas med
tänger, brännas levande av elaka människor, som
de goda ville väl, och därför pinas. Om de sitta
där som en uppmuntran att vara god eller en varning
för att vara det, det bryr kyrkvaktaren sig icke om.
Han har sett de där tavlorna i femti år och det hör
icke till hans tjänst att knäppa gåtornas nötter. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
