- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 11. Svenska öden och äventyr. Del 1 /
321

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

NYA VAPEN 321

in i buskarne. Där han såg betarne blänka stötte
han till; klingan fastnade, men icke ett ljud eller en
rörelse förmärktes inifrån de ringade bestarne. Men
ut störtade lagmannen, hållande handen för näsan,
ty i detsamma spred sig en stank så grym, att till och
med drängarne ryggade. Man hade jagat på as.
Lagmannen lät blåsa till hemfärd, och inom sig svor han
en dyr ed, att bönderna skulle få betala detta dyrt;
ty han gissade strax, att bönderna varit vållande, eller
hans rättskänsla sade honom att så måste vara.

Återtåget skedde under en viss förstämning, ty
tillrustningarna hade varit i stor skala och
förväntningarna icke mindre. Visserligen hade man fällt
rådjur på morgonen, men det var icke något att nämna,
ty det kunde vem som helst.

- Jag tror jag låter hänga hela bondhopen, sade
ståthållaren.

- Det skulle jag ha gjort för längesen, sade
fogden, men då få vi ingen skatt.

- Det få vi inte ändå, sade lagmannen, ty de
skälmarne ha lagt jorden öde, och strömming kan
man inte ta emot i evighet.

När sällskapet hurinit Item till lagmannens gård,
var det redan skymning. Den gamla
tvåvåningsträ-byggningen med sina hörntorn och flyglar ansträngde
sig att se ut som ett slott, men förmådde icke.
Invändigt bar däremot allting spår av överflöd och
förnäma vanor. I gästabudssalen, som visserligen hade
lågt till bjälktaket, voro väggarna blådragna och
prydda med ljusplåtar av blankat silver, som
återkastade vaxljusens sken, och i taket hängde en
glaskrona. Golvet var belagt med mattor och skinn, och
alla bänkar doldes under de dyrbaraste hyenden och

21. - Strindberg, Svenska öden. I.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden1/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free