Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nya vapen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
328 SVENSKA ODÉN OCH ÄVENTYR
med honom, men då ville inte Petter, för spögubbarne
hade ingen röd krage. Och för resten så fick Petter
den äran att betala för klockarn, när han söp på
krogen, och då höll han sig icke golik med
spögubbarne sen. Men tut! tut! tut! sa han var gång
han fick se dem.
Och så var det slut.
Man drack igen och så blev det tyst.
- Vad skall man förlusta sig med hela långa
kvällen? sade lagmannen. Om man skulle ta och
expediera bönderna vid fackelsken ute på gården;
vi ha saxarne kvar sedan sista slakten, och för övrigt
tror jag man skulle kunna hissa dem på
stallskulls-bjälken, för den har dragskiva.
Förslaget mottogs väl utom av prästen, som blev
mörk. Man reste sig från bordet och lagmannen
befallde rep och facklor samt kallade in sin stallare, som
skulle ut och båda hem bönderna.
Då blev prästen orolig, men i ett ögonblick hade
han funnit sig.
- Hör på ett gott ord, sade han. Att hänga
bönder vid fackelsken är varken nytt eller roligt; men
om vi vänta till midnatt, så ha vi månen som går
upp, och det vore både roligt och vackert. Under
tiden ska jag sjunga visor för herrarne, så att tiden
icke blir lång. Är det bra så?
- En visa! En visa! ljöd det från sällskapet, och
lagmannen lade bort repen, som han höll på att reda,
och glömde bort att skicka efter bönderna.
Prästen såg noga till att tjänarne avlägsnades
och dörrarne stängdes. Därpå putsade han ljusen och
fyllde de största pokalerna.
- Gör mig besked, ädle herrar, sade han och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
