Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN TRIUMF 7
erinrade om en tysk students och det låg något av
den lärdes uppsyn i hela hans sätt att betrakta den
omgivande världen.
När han kom mitt för trappan till terrassen,
stannade han tvärt, liksom slagen av tavlan. Den yppiga
kvinnan i den lysande dräkten, den vita strumpan
och den svarta björnhuden, de öppna dörrarne intill
sovrummet, där den nätta kammarpigan stod framför
sängen och redde ut lakanen, dem hon skakade och
vek ihop, allt tycktes göra ett oväntat, nästan sårande
intryck på narren.
Marskalkinnan ryckte till, när hon fick ögonen
på narren, och då denne gjorde en min av att vilja
skynda fram och kasta sig på knä, antog hennes
ansikte en så förtvivlad och vild uppsyn, att narren
ögonblickligen stannade, strök av mössan och gjorde
en löjlig bugning.
- Det är fjorton dagar sedan jag såg dig,
Menelaus, sade marskalkinnan i en så munter ton hon
kunde antaga.
- Ja, svarade narren och sprang upp på
barriären samt klådde sig i huvudet med sin toffelklädda fot. Och vad ser ni i spegeln där?
- Jag är bedrövad intill döden, och jag ser i
spegeln en man med långt ansikte, rött skägg och
dåraktiga ögon, som står bakom fönsterhänget i stora
rutsalen och bemärker oss; men han skrattade, när
du klådde dig, så ännu är ingen skada skedd, men
jag har mycket att tala om.
- Även jag, sade narren; jag är bedrövad intill
döden, låt oss gå in till er.
- Omöjligt! Den röde misstänker oss! Kom
igen längre fram på dan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
