Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En triumf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN TRIUMF 19
Tjutet upphör och kungen vill gå, men något håller
honom kvar.
Slutligen kommer hovmarskalken.
- Din hustru är oartig, säger kungen.
- Är hon icke här?
Hovmarskalken störtar in i sin frus kammare,
ser tomma skrin och lådor. Han kommer genast
tillbaka.
- Hon är icke där heller! säger han med andan
i strupen.
- Hon har flytt! säger kungen.
- Och Menelaus var icke med i tåget, tillägger
hovmarskalken.
- Flytt med henne alltså! God smak! Skön
avkomma! säger kungen bittert.
- Avkomma? invände hovmarskalen. Hon?
- Nej, han!
Hovmarskalken glömmer sin plikt, och
omständigheternas tvingande makt nödgar honom att göra en
hotande åtbörd full av för mycket förakt, för att han
längre skulle få bära Jesufrälsarorden om halsen och
marskalkstaven i handen.
- Far hem och odla dina kålhuven! säger
konungen. Men far fort!
Därpå gick han åtföljd av sitt hov upp på
rikssalen för att höra ett nytt tal om krigets fasor och
fredens välsignelser samt för det andra om krigets
nödvändighet för fredens bevarande o. s. v.
Men ute på strömmen, utanför Danvikens
kvarnar seglar en liten fiskarbåt för ett enda råsegel ut
åt leden till Blockhuset. Vid röret sitter Menelaus,
på botten framför hans - hustru, efter han kallar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
