- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
26

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En begravning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

26 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR

så vem möta de, om inte mor och systrar!
Fästmön ville vända om, men pojken klämde hennes
arm och drog henne framåt; sicken en! Men modern
stannade vid broräcket och tittade i sjön, den äldsta
schanan spottade framför sig och gjorde detsamma,
men den yngsta, hon var den rätta, hon stannade och
stirrade på fästmöns yllria kappa, och så skrattade
hon, för hon hade själv en engelsk klädeskappa, och
därför att hon hade det, så hade broderns fästmö
icke råd att gå i kläde. Tänk en sådan mara!

- Det var bara oförstånd av barnet, sade den
unge mannen.

- Oförstånd! skrek nu tunnbindaren. Oförstånd!
Men han kunde inte säga mera. Tavernaren
lämnade anmärkningen opåaktad och fortsatte.

- Det var en julafton, det var sista julafton
han levde. Han kom in till mig som vanligt för
bröstets skull, och nu var han riktigt illa däran. -
»God jul, Skrivar-Hans,» sa jag. - Jag satt där jag
sitter nu och han satte sig där, alldeles där han, unge
vän, sitter nu! - »Dåligt?» sa jag. - »Dåligt!»
sa han. »Och tavlan är full!» sa han. - »Gör
ingenting!» sa jag. »Vi få skriva resten i den stora boken
däruppe! En glödgad eri på julafton gör gott!» sa
jag. Han hostade anskrämligt, och så drack han. Men
då lossnade tungans band. Han talte om hur
övergivet olycklig han var i denna kvällen. Han hade
nyss gått hemifrån. Julbordet var dukat: mor och
systrar voro så blida, så där riktigt mjuka som en
sådan där kväll gör en. De sa ingenting; de stucko
honom icke; och när han tog rocken och skulle gå,
då grät gumman: det var första julkvällen sonen var
från hemmet. Men tror någon att hon hade hjärta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free