Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herr Bengts hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
44 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
hon måtte stanna. När hon ser den stolte riddaren
krypa som en slav på golvet, förlorar hon den sista
återstoden av aktning hon ännu hyser för honom, och
när hon erinrar sig, huru hon en gång, svag och
eländig, såg upp till honom såsom den där skulle
kunna bära henne på sina armar över törnen och
stenar, då ville hon fly denna syn, och när hon icke mer
kunde finna i honom den som han en gång varit för
henne, upphörde han att finnas, och hon går.
- Nå, se nu, inföll greven, som tyckte att det
blev långtrådigt, nu blev det slut ändå!
- Nej, nej, unge herre, det såg så ut bara, men
det var icke slut än! Men här måste jag skjuta
emellan en bekännelse. Jag såg alltsammans med mina
ögon, herre, ty jag var hennes vän och jag dyrkade
henne i mitt hjärta. Huru dåraktig jag var, vill jag
också bekänna. Vi gamle, som uppfostrades vid
riddartidens slut, vi hade i kvinnan lärt oss att se en
varelse, som stod över vanliga människor; vi dyrkade
ytan, skönheten, det onyttiga, och i våra föreställningar
om kvinnan ingick framför allt något för ögat, och ni
kan tänka er, att jag, som ändock sökte sanningen,
jag var så förvillad av dessa gamla föreställningar, att
jag likasom tyckte, att hon sjönk just då när hon blev
som störst i arbetet och mödan. Ja, just samma dag,
som skiljebrevet kom, hade jag ett samtal med henne,
som jag ännu minns, som om jag skrivit upp det.
Så här sade jag henne ungefär: »Om ni visste huru
gudlöst högt ni en gång stått för mig. Och jag såg
ängeln fälla de vita vingarne, jag såg feen tappa
guldskon, jag såg hur fågel blå skiftade hamn. Jag såg
er den morgonen efter bröllopet, då ni jagade genom
skogen på er vita häst; han bar er så lätt över det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
