Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE LYCKSALIGES Ö 73
hövligt den äldste, om icke deras milda lära hade
något mildare straff för ett brott som mitt. Man
svarade nej. Bålet var rest och iklädd en dräkt med
skamliga bilder av världsförsten, vilken hade horn
i huvudet och räckte ut tungan, tänk, sådana hädare!
fördes jag upp på vedtraven. Under avsjungande
av sånger och hållande avgudabilder framför mig,
beredde de mig att dö. Jag hade aldrig trott, att
sådana vilda människor kunde finnas på havets öar.
Nå, stunden var inne, och jag trodde att det
var slut.
Då mulnade himmelen och ut ur molnen slog en
blixt, flere blixtar, ner i guds hus, ner bland
avgudabilderna. - Sen I, sen I, ropade jag, gud slår
ner sitt eget hus! Tron I ännu att han bor därinne!
- De svarte skingrades, jag slet mig lös. Sedan jag
vid stranden tagit en båt, flydde jag till havs, ty
hellre omkomma av guds hand än av dessa
hedningars. Och nu är jag här, och nu vill jag uppmana
er att med mig draga ut och omvända dessa
hedningar till den enda sanna läran.
Lasse hade med uppmärksamhet avhört prästens
sällsamma berättelse, men mot slutet hade han med
än större uppmärksamhet haft sina ögon fästa på
vulkanen, som i fjärran sände ut ett svagt
rökmoln.
- Låtom oss gå hem först och tala vid våra
vänner, sade han, innan vi draga ut på
omvändelsetåg.
De gingo ner i båten och rodde hemåt under
lärorika samtal om olika slag av hedningar och om
mänskliga villfarelsernas uppkomst. När de kommo
hem, var himlen redan förmörkad av rök, och svaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
