Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De lycksaliges ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DE LYCKSALIGES Ö 83
Men snart ledsnade man vid den enformiga födan,
och gamla minnen från den glada tiden på De
lyck-saliges Ö började förnimmas i magarne. Lasse, som
väl använt sin tid, hade upptäckt ett par gräsarter,
vars frön krossade och ältade med mjölk voro en
läcker spis. Därjämte hade han funnit plantor med
tjocka rötter, vilka voro beska, när de växte på mager
jord, men söta, när de växte i fet. Som han icke
hade plog eller tämjt dragare, lät han fälla skog
och bränna. I askan sådde han sina gräs- och
rovfrön, och därmed var åkerbruket i gång. Alla stammar
följde icke genast exemplet. Men några gjorde det.
Men med skogens fällande och brännande försvann
vildbrådet. Klagomål över den farliga röken läto
höra sig från grannarne, vilka även började få känna
smaken på de odlade örterna, men icke ville lämna
jakten eller förstöra skogarne. De gjorde därför då
och då små infall på Lasses område och kunde icke
erkänna hans äganderätt så långt, att de medgåvo
honom rätt att genom svedjande förstöra landet och
jakten. Lasse måste utdriva dem med vapenmakt,
men under det folket var i krig, kunde de icke
arbeta. Därför måste de andra föda och kläda dem,
medan de voro ute och skyddade åkrarne. Sålunda
påbjöd Lasse en allmän skyddsskatt.
Nu började man emellertid bygga hus och hade
uppgivit all tanke på att stryka omkring. Men behaget
att få sitta stilla var dyrköpt, och Lasse hade numera
aldrig en glad dag, ty han fick oupphörligt sitta och
slita tvister och hitta på lagar och förordningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
