Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
122 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
Hon växte upp, utan syskon, utan lekkamrater
och hade således ingen att jämföra sig med, ingen
att slipa sitt lynne mot. Men så kom den ålder då
hon skulle börja skolan. Som fadern var av gammal
tysk släkt och man tillhörde tyska församlingen, blev
hon satt i församlingens skola för flickor. När
inskrivningen ägde rum, hade modern måst taga sig
ledig och följde barnet upp på skolsalen. Tekla
ropades upp, och modern tillfrågades om faderns yrke.
När hon svarade: gevaldiger vid vakten, drog ett
omärkligt löje över lärarens ansikte, men de andra
närvarande föräldrarne och barnen logo öppet så att
Tekla märkte det. Utkomna på gatan frågade flickan
modern varför man skrattat, men modern kunde intet
svar ge. I skolan fick hon dock snart reda på orsaken,
och barnet hade upptäckt att hon tillhörde en lägre
samhällsklass, ur vilken föräldrarne sökte höja henne
genorn uppfostran, och i vilken lärarne sökte
kvarhålla henne genom att predika förnöjsamhet med
den lott Gud givit var och en här i livet. Hon märkte
dock snart att de bättre barnen hade vita ansikten
och händer, och hon fick längre fram lära sig av
andra flickor att dricka vinättika och tvätta händerna
med varmt vatten för att också bli vit. Hon blev
också snart kinkig, sömnlös och ytterst känslig för
intryck, så att hon nästan aldrig kände sig riktigt
frisk. Moderns ökade omsorger vande också barnet
att betrakta sig som en hjälplös och en sjuk som
väntade all hjälp utifrån då hennes jag alltmer
försvagades.
Sålunda gick barndomen framåt mot
konfirme-ringen. Här inbillades hon nu snart att alla människor
äro jämlika, och när hon såg på ett rum samlade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
