- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
125

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN HÄXA 125

väntande på dig med karet och spannridare nere
på gatan, låt mig se dig öppna dina armar för din
trälande broder, låt mig se dig, välborna dotter av
en ärad och berömd ätt, vid din kanske blivande
tjänarinnas bröst, och du, fattige mans trampade son,
låt ditt hat mot de lycklige smälta ett ögonblick,
värm ditt kallnade hjärta vid din avundade broders,
rena ditt sår, du söker dölja, i din hatade broders
famn. Älsken Eder inbördes, såsom jag haver älskat
Eder, given varandra broders- och fridskyssen, nu i
detta ögonblick, nu, innan dörren öppnas och världen
går emellan, med kiv, nit och ond vilja, ty sedan,
ack Gud, varför? - skiljas edra hjärtan och vägar,
ynglingar och jungfrur, därför nu, just nu! Amen!

Gossar och flickor, som under talet stått i två
hopar mitt emot varandra, först betraktande varandra
med fruktan, gingo nu under inflytandet av extasen
med tårade ögon och öppna armar emot varandra,
och under krampaktiga snyftningar omfamnades de
och kysstes. Det var som om alla skrankor av stånd,
börd, förmögenhet, kön hade fallit, och dessa blyga,
som skulle bävat för den ovanliga handlingen, sågo
frimodiga och kärleksfulla på varandra. Det grova
ansiktet, de frusna händerna, de dåliga kläderna,
sågos ej: den svultna och hätska minen hade slätats
och den övermodiga hållningen var "bruten, den
lättfärdiga tonen hade tystnat.

Från sin plats såg läraren ut över den storm
han lössläppt, och bävande för de andar han
framkallat, men gripen av att se en dröm satt i full
verklighet, sträckte han lugnande ut armarne och bjöd
vågorna lägga sig:

- Frid vare Eder, var det enda han kunde fram-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free