Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
134 SVENSKA ÖDEN OCH ÄVENTYR
sammans och troligen krossades, ty nu rann en flod
av ärtsoppa på klapperstenarne. Tekla blygdes, så
att hon föll i gråt, men kände en behandskad hand
fatta i hennes arm för att stödja henne, och hörde
en röst som med mjuk, deltagande klang sade:
pardon!
Hon såg upp, och kände igen den mörke
ynglingen, som med en lyftning på hatten gick vidare
framåt gatan. Skälvande och gråtande inträdde hon
till fadern i vakten, som tröstade henne så gott han
kunde, och förebar att han gärna åte hos tavernaren
i dag.
När Tekla kom hem, arbetade hennes huvud under
kallfeber. Hon satte sig på en halmstol i
portvaktar-rummet och stirrade rätt framför sig utan att kunna
tala. Oaktat hon var mycket hungrig, åt hon
ingenting. Det var henne en njutning att plåga sin kropp,
och livet låg för henne så förhatligt som en fientlig
mörk makt, inlagd inom henne själv och som hon
ville tillintetgöra genom att undandraga den näringen.
Hon blev sittande på samma stol till inemot
aftonen. Modern frågade henne titt och ofta huru hon
befann sig, men tröttnade slutligen, när hon ej fick
något svar. Till kvällen åt Tekla med stark matlust och
gick sedan till sängs. Om morgonen därpå hade hon
huvudpina och blev liggande till klockan tio.
- Tänker du resa på dig i dag? frågade modern,
som ville ha fejat.
- Jag vet aldrig om jag står bi, mor, svarade
Tekla.
- Hur är det med dig då? Du ser ut som om
du skulle ha altan, sade modern.
- Altan? upprepade Tekla. Ja, inte vet jag hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
