Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
EN HÄXA 137
lukt som genomträngt och utplånat fisklukten, och
när modern frågar hur hon befinner sig, tror hon
att det är bättre nu.
- Ja, ja, säger gumman, det är nog altan det
där; men nu ska du vara försiktig. Om du mäktar,
ska du ta väl på dig och gå ut och gå dig varm.
Tekla hyser några farhågor att hon ej mäktar,
men slutligen ger hon efter för moderns
föreställningar och klär sig för att gå ut.
Med sin vår-kjortel med ljusa skörtet och sitt nya
dok anträder hon vandringen. Solen står ännu högt
på himlen och gatorna äro fulla med folk. Hon trippar
så lätt utför Brinken, kommer ut på det solbelysta
torget, utan att få ångest eller slå ner ögonen.
Luften gör henne så gott, mänskorna se så glada
ut efter den långa vintern och staden är så vacker;
lätta äro stegen när hon icke har den tunga
matburen att bära, och de mötandes blickar äro så
vänliga eller åtminstone icke så förkrossande.
Hemkommen igen förklarar hon sig må väl, men
vem visste huru det skulle gå i morgon, om det nu
verkligen var altan.
Följande morgon är Tekla sjuk igen och blir
liggande till eftermiddagen, då hon efter en kort sömn
stiger upp för att göra sin vandring. Nu har man
full visshet om att det är vardagsältan, och läkaren
bekräftar saken efter att ha hört sjukdomens sätt
att yttra sig, och numera kan Teklas hjälp i hushållet
ej påräknas mer.
Tekla, den troligen obetydliga flickan hade genom
en mängd ogynnsamma förhållanden i hemmet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
