Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HÄXA 145
storhet att hon kände ett visst medlidande med de
blygsamma som ej vågat sig fram dit hon vågat.
Så gick slutligen sommaren till ända, och Tekla
hälsade det första höstregnet med en stilla glädje.
På kyrkogården dansade snart ett och annat gulnat
löv omkring gravvårdarne och det blev kallt att sitta
ute. Nu måste han snart komma igen, tänker hon ~
och han kommer. Hon ser honom igen efter tre
månader, men hans ansikte är förändrat. Han har icke
allenast blivit solbränd och fet, utan där ligger ett
nytt uttryck i hans drag. Han ser lyckligare ut.
Lyckligare efter dessa tre förfärans månader. Han
har sålunda icke saknat henne, han har icke varit
olycklig! Han har sett solen och sjön, men hans ögon
hava även sett in i andra, och de glänsa ännu av
reflexerna från dessa ögon. Han måste sålunda ha
en annan amur.
Tekla går hem och lägger sig till sängs i åtta
dagar. Därpå stiger hon upp som om ingenting hänt,
men stark och beslutsam. Hon går sedan varje dag
på Själagårdsgatan vid vanlig tid, såsom om hon gick
till en tjänstgöring, och så gick hon hela vintern
igenom tills det blev vår.
Pingstmorgonen strålade över Gråmunkaholmen,
där roddjakterna lågo nytjärade. Helgdagsklädda
människor strömmade ner från backen för att fara
på lustfärd ut i Mälaren. Gesäller med rosor i
hattarne, borgare med matsäckar, köpmanssvenner
med skalmejor, hustrur i papegojgröna bonetter med
pärlkransar, flickor i röda taberter, barn med bollar
10. - Strindberg, Svenska öden. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
