- Project Runeberg -  Samlade skrifter av August Strindberg / 12. Svenska öden och äventyr. Del 2 /
171

(1912-1921) Author: August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En häxa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

EN HÄXA 171

väntande gästerna, på mannens oro, så häftigt fram,
att hon reste sig från bädden och sprang upp på
golvet. Märkande att hon var iförd ett plagg som
kändes främmande, vände hon sig mot en spegel
och såg att hon bar en silkeskjol med blommigt
sammetsliv och små skor av hjortläder med stickningar
i färger. Hon dröjde vid spegeln för att betrakta
sin ungdomliga gestalt, som aldrig förr synts henne
så intagande; hon strök med händerna på det mjuka
tyget, lät foten vika sig i den mjuka skon mot den
svällande mattan och ordnade sitt upplösta hår, då
hon hörde ett kort klingande skratt bakom sig, kände
sig omfamnad av två små händer, när en kyss smällde
vid hennes öra.

- Ser du, stygga, att du skulle vakna likafullt,
utbrast fröken Ebba, och hade icke du vaknat, så
skulle jag ha gråtit mig till döds att jag icke fick
tacka dig för att du räddade mig ur sjönöd.

- Min fru, hördes grevens röst bakom de unga
kvinnorna, som höllo varandra omfamnade, tillåt mig
att frambära ur mitt rörda hjärta en faders tack för
det hjältemodiga sätt varpå I räddat åt en änkeman
hans enda barn, hans enda återstående glädje i livet.

Och med verklig rörelse böjde den ståtliga
gubben sig ned och kysste Teklas hand, under det
hon förblev stum av förundran över den höga nåd
som så hastigt fallit ner över henne.

- Nu, återtog greven, måste jag beklaga att min
plats vid hären nödgar mig lämna staden redan i
morgon dag, och min dotter följer mig till [-Elf-snabben,-] {+Elf-
snabben,+} men när hon kommer igen och flyttar ut
till Sandemar, hoppas jag ni förunnar henne nöjet
att se en så ovanlig kvinna som sin gäst.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 22:29:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/strindbg/svoden2/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free